Miljön säger författaren Carin Hjulström bidrar i allra högsta grad till hur böckerna i serien Säbyholms gröna fingrar växer fram.
Författaren Carin Hjulström har förvandlat Säbyholm till sitt eget Midsomer genom sin cosy crime-serie ”Säbyholms gröna fingrar”. I början av maj firades releasen av den tredje boken i serien och till hösten kommer en julberättelse som utspelar sig i seriens universum, idyllen Säbyholm i Upplands-Bro.
– Den gamla plantskolan som är seriens fond är en härlig metafor för växande på olika sätt, säger Carin Hjulström.
Text: Cecilie Östby
Foto: Gabriel Liljevall
Carin Hjulström letade bostad i Stockholm för att hon ville komma närmare familjen, förlaget och författarvännerna. Men hon ville inte bo inne i stan, utan hade i stället en dröm om att bo på ett gods.
– Så jag googlade. Det var då Säbyholm dök upp i flödet. De hade byggt nya lägenheter i byggnaderna runt en gammal lantbruksskola, i lantlig herrgårdsmiljö. Jag åkte dit på visning tillsammans med pappa, Lennart Hjulström, och hans fru Gunilla Nyroos (som för övrigt är den som läser in Säbyholm-böckerna reds. anm.) När vi kom nedför backen vid Hammartorp, och såg Mälaren som glittrar till vänster, den långa lindallén ned mot sjön, mistlarna i träden och den söta kyrkan skrek jag rakt ut:
– Det är så här det ska se ut! Lägenheten jag köpte var en gammal skolsal med en härlig stor balkong med utsikt över parken där man kunde ana Mälaren mellan träden. Så lantligt hade jag aldrig bott tidigare.
Hur kom du på idén till bokserien ”Säbyholms gröna fingrar”?
– När jag hade flyttat in fortsatte jag att skriva på min framgångsrika serie om journalisten Frida Fors i Göteborg. Jag satt hemma och skrev hela dagarna och kände ingen i byn. För att lära känna nya människor gick jag med i en studiecirkel om odling.
Alla som kom och hälsade på påpekade att jag bodde som i ett svenskt Midsomer. Min lillasyster Hanna sa att jag måste skriva någonting som utspelar sig i Säbyholm. När jag sedan fick idén till en cosy-crime-serie som utspelar sig på en plantskola var det naturligt att döpa bokserien efter studiecirkeln Säbyholms gröna fingrar.
Hur är det att bo i den miljö du skriver om?
– Jag kan ta en promenad i den här idyllen och se filmscenen framför mig – hur liket ligger ute på åkern eller på Låssa kyrkogård. För mig bidrar miljön i allra högsta grad till hur mina böcker växer fram.
Serien om Säbyholm är ju mycket uppskattad av läsarna – vad är framgångsfaktorn tror du?
– Jag tror att serien har blivit så populär dels för att den har färgstarka karaktärer, dels för de idylliska miljöerna där byborna lever nästan som man gjorde i Sverige för hundra år sedan. Mot idyllen ställer jag som kontrast nutida kriminalitet. I den senaste boken har jag inspirerats även av verkliga, uppmärksammade fall – som elitsoldaten som försvann i Tyresta för några år sedan. Här är det en kvinnlig elitsoldat som försvinner ut i skogen. I Ett lik för mycket ville jag absolut ha en varg med som stryker runt Säbyholm. Medan jag skrev fick jag höra att man sett varg i området! Då blev det ännu mer spännande.
Vad betyder Upplands–Bro för dig?
Man ser långt, det är ljust. Det är väldigt mycket himmel i Upplands-Bro! Det känns att det är trakter där människor har bott och verkat i tusentals år. En karaktär i mina böcker har fått sitt namn efter trälen Holme som Jan Fridegård skrev om i Trädgudars land. Kanske lever trälarnas ättlingar kvar här. Det är en kittlande tanke att snudda vid.
